Unga Republikaner

Ett år med Unga Republikaner – fight för ett demokratiserat statsskick

Det har varit ett händelserikt år för Unga Republikaner. Det kan vara på sin plats att göra en liten summering.

republik1Unga Republikaner vill popularisera debatten om vårt otidsenliga statsskick. Det stora vi gjort i år är därför att lansera Sveriges första republikanska seriealbum, RE:PUBLIK. Medverkade i seriealbumet gjorde bland andra Kolbeinn Karlsson, Jenny Taravosh och Berit Viklund.

Det har presenterats en grundlagsutredning gjord av Mats Einarsson och Jesper Svensson från Republikanska Föreningen. Utredningen diskuterades på ett möte i Riksdagshuset där medlemmar från Unga Republikaner närvarade.

För att lansera det första republikanska seriealbumet RE:PUBLIK deltog Unga Republikaner på Stockholms internationella seriemässa. Många nya medlemmar strömmade under dagen till förbundet och vårt seriealbum uppskattades mycket av besökarna.

228609_1912215758659_1039844514_2158162_1852977_nDen 6:e maj höll Unga Republikaner kongress på Republikanska Föreningens kansli i Stockholm. En ny förbundsstyrelse valdes med Linnea Frank som förbundsordförande. Till styrelsen valdes också Johan Kovaniemi, Yacob Rajis, Sofie Haugland, Arijan Kan, Eva Forslund, Jonas Lundgren och Daniel Thilén. Ett speciellt tack också till Jacob Karlsson som inte ställde upp för omval till förbundsstyrelsen.

En gästkrönikör har medverkat på Unga Republikaners hemsida, nämligen Jessica Schedvin, ordförande för Unga Humanister. Jessica skrev en artikel om kungahuset och religionsfriheten.

Skärmavbild 2012-05-26 kl. 12.57.17Den kanske mediemässigt största händelsen under året har varit när förbundsordförande Linnea Frank skrev om bevakningen av Estelles dop på SVT-Debatt och därefter i programmet Medielabbet debatterade bevakningen med Jan Axelsson, programdirektör på SVT. Unga Republikaner såg SVT-produktionen Inför det kungliga dopet som en PR-film för monarkin.

Självfallet har Unga Republikaner också hållit bokbord på skolor och liknande runt om i Sverige, ett sådant tillfälle var vid en debatt om republik eller monarki som ordnades på Södra Latins Gymansium.

ringkungenUnga Republikaner undrade också varför inte kungahuset fanns närvarande på Pridefestivalen. Kampanjen fick namnet ”Ring kungahuset” och vi diskuterade kungahuset och arvsmonarkin utifrån ett normkritiskt perspektiv och delade ut republikanska pins till deltagarna i Prideparaden tillsammans med Republikanska Föreningen.

Pressekreteraren för Unga Republikaner, Jonas Lundgren, medverkar i en stor intervju i Borås Tidning. Intervjun gäller hans engagemang för demokratisering av statsskicket.

När den allmänna motionstiden för året gick ut i riksdagen hade frågan om statsskicket hamnat i skym undan. Unga Republikaners förbundsordförande Linnea Frank och Republikanska Föreningens ordförande Peter Althin kritiserade de rädda riksdagspartierna i ett pressmeddelande.

I december avgick förbundsordförande Linnea Frank av personliga skäl. Hon ersattes av Jonas Lundgren som tillförordnad förbundsordförande fram till Unga Republikaners kongress i mars. Eva Forslund tog över som pressekreterare efter Jonas Lundgren.

Det har varit ett händelserikt och spännande år att vara ung och republikan. Vi i Unga Republikaner kan ändå vara nöjda med vår insats under det senaste året. Vi växer och blir fler. Frågan om vårt statsskick aktualiseras allt mer. Vi hoppas på ett lika bra och aktivt år 2013.

Krönika: Kungahuset och tryckfriheten

I dagarna har vi fått ännu ett konkret hot mot tryckfriheten på tapeten. Denna gång är kungahuset inblandat, tillsammans med den sensationslystna skvallertidningen Se och Hör utgör de huvudaktörerna i detta nya konkretiserade hot mot den svenska tryckfriheten.

Storyn är som följer: Hertiginnan Kate fotades i en ganska privat situation. Bilderna erbjuds till många tidningar varav endast en svensk, skvallertabloiden Se och Hör, köper och publicerar bilderna. Allmänintresset av bilderna får ses som minimalt. Emellertid skriver det svenska kungahusets advokat, hovauditören Axel Calissendorf, skriver en uppmärksammad debattartikel i Dagens Nyheter där han kräver en ny lagstiftning som skyddar privatlivet. ”Kända personer har fått rätten till sitt privatliv kränkt utan tillgång till sanktioner. Värre är det att barn och ungdomar, som utan samtycke och i smyg filmats i intima situationer ofta inte har något skydd”, skriver Calissendorf i sin artikel under rubriken ”Bilder på kungliga bröst har inget allmänintresse”.

Från att ha varit en osedvanligt märklig journalistisk bedömning av Se&Hör har debatten blivit betydligt större än så. I rubriken antyds naturligtvis något självklart, allmänintresset för hertiginnan Kate av Cambridges bröst torde vara relativt obefintligt. Däremot är själva intentionen med artikeln, att Calissendorf med den auktoritet han har som advokat åt svenska hovet, går ut med krav på att lagskydda den personliga integriteten hos offentliga personer. Hade en sådan lagstiftning funnits idag hade vi exempelvis inte sett de väldigt relevanta avslöjanden som gjordes i Carl den XVI Gustaf – den motvillige monarken av Thomas Sjöberg och Deanne Rauscher. Här avslöjas saker om monarken och monarkin som med Calissendorfs lagstiftning inte hade varit möjliga eftersom de inte har att göra med monarkens ”tjänsteutövning” utan med hans ”privatliv”. Det personliga är i de fall som beskrivs i Sjöbergs och Rauschers bok uppenbart politiskt. Att sådana skandalösa avslöjanden om monarken och monarkin inte sker i fortsättningen ligger uppenbart i Calissendorfs intresse.

En annan intressant fråga är vad Calissendorf anser om den konstnärliga friheten i ett fiktivt privatliv? Hittills har ingen reaktion från hovet kommit på ”Kungens pizzabuffé” av den kontroversiella konstnären Elisabeth Ohlson Wallin som publicerades i den socialdemokratiska tidskriften Tiden får någon vecka sedan. Vad gäller hertiginnan Kates bröst har Se&Hörs olyckliga publicering uppenbart rört upp en stämning som är ganska allvarlig så till vida att den har gett upphov till en debatt om tryckfriheten som initierats av hovet. Jag hoppas att denna debatt blåser över snabbt men så länge den inte har gjort det så krävs att republikaner också ger sig in i den och lyfter perspektivet att kungahuset måste kunna granskas kritiskt.

/Jonas Lundgren
förbundsstyrelseledamot och pressekreterare i Unga Republikaner

Pressmeddelande från Republikanska föreningen: Rädda riksdagspartier

I dag avslutas den allmänna motionstiden i riksdagen. Tyvärr ser det bara ut att finnas ett riktigt modigt republikanskt parti, Vänsterpartiet, som i en partimotion har föreslagit att monarkin ska avskaffas. Partier som Folkpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna är rädda för den nuvarande väljaropinionen och sviker därför sina ideologiska ideal.

– Det är ett fegt och ideologiskt ryggradslöst beteende. Förvisso har kungen starkt begränsad politisk makt i dag, men grunden för en demokrati är att alla offentliga uppdrag ska vara öppna för alla medborgare. Inga statliga ämbeten ska ärvas eller avlas fram i den bernadotteska sängkammaren. Kungar och drottningar hör hemma i sagorna och inte i en modern demokrati, säger Linnea Frank, ordförande för Unga Republikaner.

Under det senaste decenniet har stödet för monarkin minskat markant. Samtidigt har andelen som vill avskaffa monarkin mer än fördubblats. År 2000 ville endast tolv procent avskaffa monarkin, jämfört med 28 procent år 2010 (Novus). Om utvecklingen fortsätter i samma takt innebär det att en majoritet av svenska folket kommer att vara för ett avskaffande av monarkin år 2024.

– Det är bara en tidsfråga innan den allmänna opinionen kommer att tvinga fler av Sveriges politiker att agera. Vi republikaner vill att riksdagen snarast ska inleda en konstruktiv och framåtsyftande diskussion kring hur vårt nya statsskick ska se ut och hur det gamla ska avvecklas, säger Republikanska föreningens ordförande Peter Althin.

Kampen mot monarkin är en kamp för demokrati

Kampen mot monarkin är en kamp för demokrati

Eva Forslund 

Monarkifrågan har aldrig varit aktuellare än idag. För de flesta handlar det mest om huruvida Estelle verkligen döptes till rätt namn och hur den lilla prinsessan kommer att vara som statschef. Men Eva Forslund anser att debatten och kampen mot monarki är lika aktuell nu som någonsin eftersom monarkin är ”en diktatorisk kvarleva, helt oförenligt med demokrati”.

Det är min fasta övertygelse att vi genom drömmen om demokrati och jämlikhet kan ena svenska folket mellan generationerna, mellan kön och mellan etnicitet. Drömmen om demokrati delar vi alla och det är den vi lättast kan enas kring. Vårt land har varit en demokrati i över hundra år och för de flesta känns den som en självklarhet. Ändå har vi kvar kungen som statschef. Ändå var Estelles dop mer mediebevakat än något annat som händer just nu. Ändå har vi kvar en diktatorisk kvarleva som är helt oförenlig med demokrati – monarkin.

Sverige har kallat sig en demokrati i över hundra år. Regeringsformen inleds ”all offentlig makt utgår från folket”. Ändå står det i grundlagarna att Sverige ska ha en kung eller en drottning och att tronen ska ärvas. Hur det är förenligt med att all offentlig makt utgår från folket förstår jag inte. Jag vet dock att många hävdar att kungafamiljen inte har någon offentlig makt, att de är bara representanter för Sverige. Det är en av de mest spridda vandringssägnerna i Sverige idag. Den familj som representerar folket utomlands kommer alltid ha otroligt mycket makt – makt över Sveriges diplomatiska relationer med andra länder, makt över Sveriges anseende internationellt och makt att påverka svenska folket.  Nu har vi dessutom chansen att ge Estelle den uppväxt ett barn förtjänar. Vi har också chansen att avsluta den svettiga kamp för demokrati som våra förfäder så tappert påbörjade i en tid då monarkin var en symbol för diktatur. Vi är skyldiga dem att avsluta den kampen och vi är skyldiga oss själva att göra det. Det är därför min fasta övertygelse att svenska folkets samvete inte kommer att vara rent förrän vi tar bort paradoxen i vår grundlag. Monarkin har spelat ut sin roll.

I Svenska Dagbladet den 23 februari i år skriver P J Anders Linder att ”Ungdomar, föräldrar och farföräldrar må leva olika liv i mycket men de har sett medlemmar av samma kungliga familj fullgöra sina plikter på den offentliga scenen. Det ger en gemensam referensram.” Men när jag läser detta kan jag inte låta bli att känna att i ett land som kallar sig för demokrati, är det inte drömmen och övertygelsen om demokrati som är den viktigaste referensramen för människor mellan olika generationer? Fylls inte alla Sverigebor av stolthet av att se demokratiskt valda folkrepresentanter fullfölja sina plikter? Är det inte demokratins hundraåriga historia i Sverige som ger störst kontinuitet i samhället? I ett land som har en lång tradition av välfungerande demokrati – där måste man avskaffa den diktatoriska kvarleva som är monarkin. Det är min fasta övertygelse. 

 

PRIDE-kampanj

Republikanska vänner!

Unga Republikaner kommer att finnas närvarande på PRIDE i Stockholm 2012. Inför kampanjen utlyser vi en tävling, vill du utforma vårt kampanjmaterial på temat: men inte i kungahuset/kärnfamiljen i finrummet?

Vi kommer att trycka upp vykort, 105×148 fram och baksida.
Skicka in ditt förslag till ungarepublikaner@ymail.com (Y som i YAHOO!) senast den 5 juli så finns det chans att just ditt vykort blir vår nya kampanj. Vinnaren kommer att utses av styrelsen och meddelas en vecka efter deadline. Vinnaren får självklart sitt namn på vykortet.

Läs vår debattartikel från svt debatt: SVT sviker sitt journalistiska uppdrag i rapporteringen om kungadopet

ESTELLES DOP Sveriges Television satsar på Estelles dop med programmet ”Inför det kungliga dopet”. Det är ett program som ensidigt hyllar monarkin och som saknar all form av kritisk skildring eller opartiskhet. Våra licenspengar borde gå till oberoende TV och inte till rojalistiska PR-filmer för en av Sveriges allra mäktigaste familjer, skriver Unga Republikaner.

Just nu sänder Sveriges Television programmet ”Inför det kungliga dopet”. Det är ett program som ensidigt hyllar monarkin och som saknar all form av kritisk skildring eller opartiskhet, enligt Fredrik Söderquist, studierektor i retorik vid Södertörns högskola. Unga Republikaner kritiserar nu SVT:s ensidiga rapportering men drömmer hoppfullt om att någon gång få oberoende medier för sina licenspengar.

Debatten är i full gång mellan republikaner och rojalister; ett tecken på att frågan om vårt statsskick verkligen är politiskt laddad i dagens Sverige. Det är underligt att Sveriges Television inte behandlar monarkin som den maktfaktor och det ämne för diskussion som den är. Det är dags att ta av sig silkesvantarna! Att sända inte ett, utan flera program om dopet av nyfödda Estelle Bernadotte går inte ihop med SVT:s oberoende, och då måste någon öppet våga kritisera Sveriges television för att man abdikerat från sin roll som oberoende nyhetsbevakare. Att Sveriges Television aktivt bidrar till att göra reklam för familjen Bernadotte och den svenska monarkin, det menar vi i Unga Republikaner är fel.

Många tröttnade redan på SVT:s okritiska bevakning av Victorias och Daniels bröllop sommaren 2010. Programmet sändes timme efter timme, men statsskicksfrågan togs knappt upp. Tanken att en stor del av dem som betalar TV-licensen inte ens stöttar det system som SVT så okritiskt hyllar kan inte ha slagit programchefen. Förtroendet för SVT skadades påtagligt i och med bröllopsbevakningen. Till dopet hade Sveriges Television sin chans att göra om och göra rätt, men istället sänder man samma typ av enkelspåriga hyllningsfilmer av kungahuset som sist och det är lika oroväckande den här gången. Ingen annan makthavare i Sverige behandlas på det här viset. Kungahuset måste plockas ner från piedestalen och familjen granskas och behandlas på samma sätt som andra offentliga personer.

Sveriges Television har som uppdrag att vara oberoende, någonting som man idag inte lever upp till när det gäller bevakningen av kungafamiljen. SVT går över gränsen när man satsar på att lyfta monarkins representanter helt okritiskt. När vi frågade studierektor i retorik på Södertörns högskola, Fredrik Söderquist, vad han tyckte om dokumentären ”Inför det kungliga dopet” får vi till svar: ”Det handlar om hur Sveriges Television väljer att skildra dopet och i vilka proportioner. Jag har gått igenom filmen inför dopet och vill kalla den en PR-film för monarkin. Det saknas helt kritik och alternativa perspektiv, och filmen kan därför närmast jämföras med ett hyllningstal.” Ett hyllningstal är inte oberoende, det borde öppet konstateras.

Att SVT rapporterar om vad kungahuset gör är fullt naturligt, det angår oss alla, men vi kan inte acceptera en rapportering helt i avsaknad av journalistisk kritik. Våra licenspengar borde gå till oberoende TV och inte rojalistiska PR-filmer för en av Sveriges allra mäktigaste familjer.

Unga Republikaner skäms lite å Sveriges Televisions vägnar och är oroliga för dess än så länge goda rykte. Vi hoppas på en förändring inom en snar framtid så att vi kan se makten i Sverige som den faktiskt ser ut och inte bara genom de rojalistiska glasögonen.
Linnea Frank, förbundsordförande Unga Republikaner

Låt kungafamiljen vara människor!

Rätten att abdikera används ofta som motargument till att statsskicket anses vara odemokratiskt. Eftersom kungafamiljen kan välja att abdikera så är väl det deras fria vilja att fortsätta vara regenter. Men är det verkligen så enkelt? Det frågar sig styrelseledamot Daniel Thilén.

Otaliga gånger har jag debatterat vårt statsskick. Mina egna argument tar oftast avspark från det faktum att monarkin är en fruktansvärd kränkning av de mänskliga rättigheterna. Att födas utan rätt till yttrandefrihet, utan rätt till privat- och familjeliv, utan rätt till religionsfrihet, utan rätt till att välja arbete och många andra rättigheter är en enorm kränkning av människors lika värde. Att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter är basen som de mänskliga rättigheterna bygger vidare på. Det står med i första artikeln av deklaration om de mänskliga rättigheterna. Den artikeln, precis som flertalet andra, gäller inte för kungafamiljen.

Jag har som tur var aldrig hört någon hävda att kungafamiljen innehar samma rättigheter som oss andra medborgare, troligen eftersom det skulle vara en ren lögn. När rojalister dock inser att de inte kan argumentera för att våran egen statschef kränks slänger de ofta ur sig det mest urusla argumentet som finns i debatten idag: ”Om kungen eller Viktoria inte trivs kan de väl abdikera!”. Det är jobbigt att vara republikan när man ständigt tvingas bemöta sådana argument som saknar både mänsklighet och logik.

Alla människor FÖDS fria och lika. Rättigheter är inget man ansöker om på regeringskansliet. Jag ska inte födas till buddhist för att kunna kräva min rätt att tro på vad fasiken jag vill när jag fyller 18. Inte heller vill jag ha paparazzis springandes efter mig på sandstranden tills jag en dag kräver rätten till ett privatliv. Det finns ingen mänsklighet i att uppfostra och skola en människa till ett jobb som flera miljoner människor förväntar sig att hon ska göra och hävda att det bara är att abdikera om hon inte skulle trivas.
Men det finns något annat i detta usla argument som inte håller. Det finns en förutsättning för att kunna kräva sina rättigheter och det är att man känner till dem. Nu menar jag givetvis inte att kungafamiljen skulle vara ovetandes om att vi har en grundlag med rättigheter som gäller resten av befolkningen. Jag menar att ha upplevt hur det känns att nyttja en rättighet. Jag minns när jag gjorde det första gången. Jag skickade in en insändare riktad till stadens politiker till en lokaltidning någon gång i slutet av högstadiet. Den var ganska dåligt skriven vill jag minnas och blev troligen inte läst av så många fler än min egen familj men känslan av att få nyttja yttrandefriheten var lika underbar för det. Jag minns dagen då den kom med i tidningen och jag minns vilken lycka jag kände för att ha fått säga min åsikt. Den känslan är obeskrivlig. Den känslan skulle få vem som helst att abdikera omedelbart men den känslan har kungafamiljen aldrig tillåtits uppleva.

Ordspråket att ”Man vet inte vad man har förrän man mister det” stämmer inte riktigt här och något i stil med ”Man vet inte vad man mister om man aldrig upplevt det” skulle kanske passa bättre. Rätten att abdikera kan inte ersätta alla dem rättigheter kungafamiljen saknar. Det är dags för oss att vara mänskliga och låta även kungafamiljen få uppleva hur det är att vara människor!

Förbundsstyrelsens ledamot Daniel Thilén