Unga Republikaner

Eva Forslund 

Monarkifrågan har aldrig varit aktuellare än idag. För de flesta handlar det mest om huruvida Estelle verkligen döptes till rätt namn och hur den lilla prinsessan kommer att vara som statschef. Men Eva Forslund anser att debatten och kampen mot monarki är lika aktuell nu som någonsin eftersom monarkin är ”en diktatorisk kvarleva, helt oförenligt med demokrati”.

Det är min fasta övertygelse att vi genom drömmen om demokrati och jämlikhet kan ena svenska folket mellan generationerna, mellan kön och mellan etnicitet. Drömmen om demokrati delar vi alla och det är den vi lättast kan enas kring. Vårt land har varit en demokrati i över hundra år och för de flesta känns den som en självklarhet. Ändå har vi kvar kungen som statschef. Ändå var Estelles dop mer mediebevakat än något annat som händer just nu. Ändå har vi kvar en diktatorisk kvarleva som är helt oförenlig med demokrati – monarkin.

Sverige har kallat sig en demokrati i över hundra år. Regeringsformen inleds ”all offentlig makt utgår från folket”. Ändå står det i grundlagarna att Sverige ska ha en kung eller en drottning och att tronen ska ärvas. Hur det är förenligt med att all offentlig makt utgår från folket förstår jag inte. Jag vet dock att många hävdar att kungafamiljen inte har någon offentlig makt, att de är bara representanter för Sverige. Det är en av de mest spridda vandringssägnerna i Sverige idag. Den familj som representerar folket utomlands kommer alltid ha otroligt mycket makt – makt över Sveriges diplomatiska relationer med andra länder, makt över Sveriges anseende internationellt och makt att påverka svenska folket.  Nu har vi dessutom chansen att ge Estelle den uppväxt ett barn förtjänar. Vi har också chansen att avsluta den svettiga kamp för demokrati som våra förfäder så tappert påbörjade i en tid då monarkin var en symbol för diktatur. Vi är skyldiga dem att avsluta den kampen och vi är skyldiga oss själva att göra det. Det är därför min fasta övertygelse att svenska folkets samvete inte kommer att vara rent förrän vi tar bort paradoxen i vår grundlag. Monarkin har spelat ut sin roll.

I Svenska Dagbladet den 23 februari i år skriver P J Anders Linder att ”Ungdomar, föräldrar och farföräldrar må leva olika liv i mycket men de har sett medlemmar av samma kungliga familj fullgöra sina plikter på den offentliga scenen. Det ger en gemensam referensram.” Men när jag läser detta kan jag inte låta bli att känna att i ett land som kallar sig för demokrati, är det inte drömmen och övertygelsen om demokrati som är den viktigaste referensramen för människor mellan olika generationer? Fylls inte alla Sverigebor av stolthet av att se demokratiskt valda folkrepresentanter fullfölja sina plikter? Är det inte demokratins hundraåriga historia i Sverige som ger störst kontinuitet i samhället? I ett land som har en lång tradition av välfungerande demokrati – där måste man avskaffa den diktatoriska kvarleva som är monarkin. Det är min fasta övertygelse.