Unga Republikaner

Vår medlem Frida Irving kritiserar i denna krönika PJ Anders Linders bok Monarkins bästa tid är nu.

”[…] ett ämbete som enligt svensk tradition är opartiskt och sammanhållande för hela landet och nationen”. Så beskriver PJ Anders Linder en svensk monarks roll i debattboken Ja. Monarkins bästa tid är nu (2010). Men Linder borde tänka efter. Vår nuvarande situation är att vi har en statschef som är allt annat än opartisk. En statschef som gör politiska uttalanden, som väljer att inte dela ut pris beroende på sin personliga åsikt om pristagaren förtjänat det eller ej och som prisar odemokratiska ledare. Det finns ingen plats för något så orättvist och bakåtsträvande som monarki som statsskick i dagens i övrigt demokratiska svenska samhälle.

En statschef bör enligt tradition föregå med gott exempel och vara ett moraliskt föredöme. Att som Sveriges kung figurera privat i tveksamma sociala sammanhang och i sitt officiella värv prisa diktatorer – det känns för mig inte som definitionen av ett gott föredöme. Det är också något som aldrig skulle tolereras med en president vald av folket.

Skattepengar går till statschefens och hela hans familjs liv i lyx och flärd, med dyra semestrar, båtar och kläder. Hur kan det gå ihop när de, som Linder ju faktiskt säger, inte utför något egentligt arbete, utan enbart fullgör en representativ uppgift? Det är människor som arbetar för att få mat på bordet, som tvingas finansiera kungens strippbesök, semestrar och boende i våra slott. Kulturarv som vi alla betalar underhållet för bör vara tillgängliga för hela (den betalande) allmänheten och inte fungera som boende för den kungliga (icke betalande) familjen.

Men det är mycket mer än en fråga om pengar. Monarkin är odemokratisk. Den går stick i stäv med det samhälle vi lever i idag. Den är liktydig med ett tärningsspel där slumpen får avgöra om det föds en begåvad eller en inkompetent statschef, som kan bli en helt igenom pinsam representant för Sverige. Varför envisas med denna osäkerhet när svenska folket kan rösta fram den statschef som är mest lämplig för ämbetet?

Monarkin grundar sig på en urmodig uppfattning att vissa människor är mer värda än andra och att individer från familjer med fina namn och ”blått blod” i ådrorna ska vara särskilt lämpliga för uppdraget. Kungligheter är naturligtvis lika litet blåblodiga som någon annan. Möjligen skulle man däremot kunna hävda att den begränsade tillgången på prinsar och prinsessor, gör att alla kungligheter till slut är släkt med varandra, vilket skapar extrema förutsättningar för en degenererad inavel. Inte de bästa förutsättningar för att iklä sig ämbetet som statschef.

Monarkin bör kvarstå eftersom den är en del av vår tids historia, hävdar PJ Anders Linder, den är något som “alltid” funnits. Linder har i och för sig helt rätt i att monarkin är en stor del av vår historia, dock tillhör den inte den del vi bör vara stolta över. När historien är en belastning ska vi invända mot den. Ponera att vi skulle använda Linders argument på alla andra historiska orättvisor. Kvinnors omyndighet, barnaga, förtrycket i kolonierna.
Nej, låt oss göra oss av med monarkin snarast möjligt!
Den symboliserar enorma klassklyftor, vissas rätt att göra vad de vill, och en idé om att man är mer eller mindre värd beroende på vilket blod som rinner genom ådrorna.

Det nuvarande statsskicket är även ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Kungafamiljen påtvingas en religion, vilket strider mot vår lagstiftning om religionsfrihet. Familjemedlemmarna uppfostras från barnsben till en representativ meningslöshet. De får aldrig göra ett verkligt val av ett normalt liv.
Monarkin är ett icke fungerande system och till ingen nytta. Det ger svenska folket ingenting annat i utbyte än feta, skamfulla rubriker om kungens senaste klavertramp och föder de uslaste skvallertidningar som gör statschefen till ett medialt jippo.
Det är dags att politikerna vågar väcka debatten om statsskicket på allvar. Jag hoppas innerligt att monarkins vara eller inte vara blir en fråga i valet 2014!

/Frida Irving, medlem i Unga Republikaner och Republikanska Föreningen