Rätten att abdikera används ofta som motargument till att statsskicket anses vara odemokratiskt. Eftersom kungafamiljen kan välja att abdikera så är väl det deras fria vilja att fortsätta vara regenter. Men är det verkligen så enkelt? Det frågar sig styrelseledamot Daniel Thilén.
Otaliga gånger har jag debatterat vårt statsskick. Mina egna argument tar oftast avspark från det faktum att monarkin är en fruktansvärd kränkning av de mänskliga rättigheterna. Att födas utan rätt till yttrandefrihet, utan rätt till privat- och familjeliv, utan rätt till religionsfrihet, utan rätt till att välja arbete och många andra rättigheter är en enorm kränkning av människors lika värde. Att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter är basen som de mänskliga rättigheterna bygger vidare på. Det står med i första artikeln av deklaration om de mänskliga rättigheterna. Den artikeln, precis som flertalet andra, gäller inte för kungafamiljen.
Jag har som tur var aldrig hört någon hävda att kungafamiljen innehar samma rättigheter som oss andra medborgare, troligen eftersom det skulle vara en ren lögn. När rojalister dock inser att de inte kan argumentera för att våran egen statschef kränks slänger de ofta ur sig det mest urusla argumentet som finns i debatten idag: ”Om kungen eller Viktoria inte trivs kan de väl abdikera!”. Det är jobbigt att vara republikan när man ständigt tvingas bemöta sådana argument som saknar både mänsklighet och logik.
Alla människor FÖDS fria och lika. Rättigheter är inget man ansöker om på regeringskansliet. Jag ska inte födas till buddhist för att kunna kräva min rätt att tro på vad fasiken jag vill när jag fyller 18. Inte heller vill jag ha paparazzis springandes efter mig på sandstranden tills jag en dag kräver rätten till ett privatliv. Det finns ingen mänsklighet i att uppfostra och skola en människa till ett jobb som flera miljoner människor förväntar sig att hon ska göra och hävda att det bara är att abdikera om hon inte skulle trivas.
Men det finns något annat i detta usla argument som inte håller. Det finns en förutsättning för att kunna kräva sina rättigheter och det är att man känner till dem. Nu menar jag givetvis inte att kungafamiljen skulle vara ovetandes om att vi har en grundlag med rättigheter som gäller resten av befolkningen. Jag menar att ha upplevt hur det känns att nyttja en rättighet. Jag minns när jag gjorde det första gången. Jag skickade in en insändare riktad till stadens politiker till en lokaltidning någon gång i slutet av högstadiet. Den var ganska dåligt skriven vill jag minnas och blev troligen inte läst av så många fler än min egen familj men känslan av att få nyttja yttrandefriheten var lika underbar för det. Jag minns dagen då den kom med i tidningen och jag minns vilken lycka jag kände för att ha fått säga min åsikt. Den känslan är obeskrivlig. Den känslan skulle få vem som helst att abdikera omedelbart men den känslan har kungafamiljen aldrig tillåtits uppleva.
Ordspråket att ”Man vet inte vad man har förrän man mister det” stämmer inte riktigt här och något i stil med ”Man vet inte vad man mister om man aldrig upplevt det” skulle kanske passa bättre. Rätten att abdikera kan inte ersätta alla dem rättigheter kungafamiljen saknar. Det är dags för oss att vara mänskliga och låta även kungafamiljen få uppleva hur det är att vara människor!
Förbundsstyrelsens ledamot Daniel Thilén
Unga Republikaner 
Kommentera